först måste jag bara säga att jag har varit duktig.

eftersom jag snart är en väldigt fattig, skoltrött, hemmaboende och arbetslös student med kanske en mörk framtid inom arbetsvärlden, så har jag sökt till högskola/universitet. det trodde jag aldrig. aldrig! men det har jag gjort, i god tid var jag ute också. hela 9 timmar innan man inte får söka mer.

sökte kurser och utbildningar som har med idrott och hälsa att göra. är det något som jag kommer hålla på med länge och ha intresse av så är det det, inget annat skoligt är roligt liksom. (hehe.) kommer säkert inte komma in, men nu har jag sökt i alla fall, så då jag kan ha liiite bra samvete att jag försökte. och då vet jag att någonstans inom mig finns det ett litet, knappt synbart hopp om att jag har en engagerad framtid.

tro på fan att det är sant. chockerande jag vet.
sandra, vad hände?