uuuh. ett evigt tjat om denna söndagsångst. men det går bara inte att undvika... åh jag hatart. får väl gå och sova snart så man slipper tänka medvetet. så satans trött.

har pluggat till och från idag. borde ha varit mer, som vanligt. men ja, jag tycker det är svårt att plugga matte... det är inte bara att lära sig, man ska förstå också. så. ja, får se hur det går imorn på mördarprovet som väntar. spännande! inte sant?

hehe.

glömde nämna våran lilla spänningshöjare igår kväll. behövde triggas upp lite sådär, och det lyckades vi med totalt. nära dödenupplevelse snackar jag om.

hoppar direkt in i kvällen, linda har en liten lastbil med flak på gården som hon lånat. och vi får lust att åka ut en sväng för att ja... åka lite. skitkul tyckte vi. det visade sig att det bara var tre sittplatser. men då var vi redan ute så vi satte oss. eller satte och satte, vi tryckte in oss fem pers på tre säten. sen satt vi där ihoptryckta i framsätet, det enda sätet, och sofia ståendes med ryggen mot vägen. lägg märke till att vi fortfarande är i framsätet. ni kan ju tänka er. eller nej, det kan ni inte. så vi åkte en sväng. skitglada att komma ut på landsväg. haha?
dock blir det liiiite mer allvarligt när vi ska vända. linda börjar svänga runt. och sen måste hon lägga i backen eftersom hon ska backa... och det är då hon säger det man inte får säga när man står tvärs över en landsväg mitt i natten och ska backa: jag hittar inte backen! liksom! aaah! alla fick panik, såg hur livet passerade förbi en, ångest, panikattacker, deprissioner och synvillor. fy fan vad rädd jag var. haha.

men till sist, tackolov med liven i behåll, så hittade hon backen och vi körde hemåt skakiga. haha. när vi är hemma hos linda igen möts vi av hennes mamma som undrar vad vi håller på med. och allt hon möts av är fniss ifrån fem tjejer som bara fnissar. haha. jajäklar. vafan alltså. men kul var det. lite svårt att förklara. men det var faktiskt kul! hihi.