typiskt

astressad kom jag till skolan imorse. ännu en dag jag kommer försent tänkte jag mitt i allt stressande, flåsande och maxad puls. cyklade på som fan i regn och motvind och var helt slut när jag kom fram. skyndar till skåpet där jag möter ullis, frågar varför hon inte är på lektionen och får reda på, såklart, att det var sovmorgon.

självklart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0