inte ikväll i alla fall. jag hade verkligen längtat och taggat till vår lill-reunion. men dock inte till någon nytta. johanna, den bangaren ;), hoppade av. kvar står två tappra och väldigt törstiga tjejer i form av mej och sara.
ja, bara göra det bästa av the situation och tagga. så vi åkte upp på stan, notera att det var -7 grader ute, men jag klagade inte för både hon och jag fick skjuts upp. vi möttes upp och vandrade med törstiga blickar mot källaren. som var stängd. closed. mörkt. dött. obemannat. you name it.

fan.
men hoppet fanns. vi tog med bestämda steg fart mot ågården. ågården har ju allllltid öppet tänkte vi och intalade oss såklart att det var öppet. vi ville ju bara sitta och dricka lite, snacka skit.
kommer dit, ingen skylt ute. grinden är låst. inget tecken på liv alls. inte ens för fem öre. för det verkar som att inte en jävel ville festa ikväll? hallå? det är lördag?
okej, okej. kan vara så att jag är sugen för att det inte blev nåt på juldagen. men lär väl finnas mer sugna själar än min och saras? tydligen inte. vi funderade på att ringa turken. men så desperata var vi inte, även fast det kan uppfattas som så.

min kära pappa hämtade oss igen, sen tog vi bilen ut till mc donalds där sara släckte törsten med cola och jag med oboy och fanta. och sen en varsin muffins på det.

för att göra en lång historia kort: det blev inte som vi tänkt.
chill ändå.