well, well here I am again. väldigt mycket datasittande har det blivit för min del de sista dagarna här. jag tycker ju inte ens att det är kul, haha, sitter ju bara här när jag är uttråkad och bara för att det har blivit en vana. usch!

idag har jag varit duktig i alla fall. dammsuget hela huset. det ni. plus sofforna. det är allt jag har gjort också, kollade väl lite på OS när jag käka frulle. sen har det inte hänt mycket kan jag lova. kul liv. verkligen, haha. men man måste väl ha trist nån gång så man vet när man har kul liksom. en bra logik i det där.
igår tog jag det så lugnt att ja, det var lugnt. hade date med tv:n. det var mysigt. hade massvis med avsnitt av sex and the city att ta igen! så ägnade min kväll åt det. plus äpplepaj!! massa gott. tänkte att det är bra att ta det lugnt nu en helg efter dålig sömn och mycket festande, jag menar så att jag blir pigg igen. funkar det? nädu. är precis lika trött som jag var igår. och dagen innan det. och dagen innan den dagen. vad gör jag? kan vara för att jag inte har tränat på ett bra tag... blir så seg då, så blir kanske en joggingtur ikväll. match på tisdag, vet inte om jag får spela än men jag behöver ändå komma igång lite. annars är jag körd. haha.

i alla fall, ska snart till eskilstuna. kolla på bil!!! biiiiil!!!! en golf. röd från 88 kanske? ja, det är en bil i alla fall. får se om den duger. haha. wooho. men först en sväng till tuna park :D

varför faller man tillbaka till sitt gamla liv ibland? brist på självkänsla eller rädd för framtiden? ibland måste man stå för sej själv, även om det är ostadigt. hellre tillsammans än ensam? vilket är bäst egentligen? finns det vissa männsikor som inte klarar av att inte ha någon partner? måste man ha en partner? guud, har så mycket tankemonster i huvudet just nu att jag snart bryts isär. men, jag lär mej av det här. livserfarenheterna verkar aldrig ta slut... hurvudsaken är att man vet vart man har sej själv, hur lågt det lägsta är man kan sjunka och hur mycket av sin tid man vill offra på det förflutna. vad är det som händer egentligen? är det värt att falla tillbaka även om man inte trivdes, bara för att det gav nån slags trygghet då? och vad är trygghet?